Dagen efter

Idag har jag sovit som en stock. Tåget anlände till Östersund 07.00 och jag kunde återigen andas in ren fjälluft utan föroreningar av tångstank eller avgaser. Det är fantastiskt egentligen att det kan skilja så mycket på miljön på en egentligen ganska kort sträcka. Jag bestyrks i min vurm för atomkraften varenda gång jag märker effekterna av användandet av fossila bränslen.

Direkt när jag kom hem gick jag och lade mig och sov ända tills mitt på dagen. Nu har jag börjat med det jobbiga arbetet att processa minnena ifrån lägret och sortera visitkort från diverse lobbyister. Ska göra en lista över vilka som ska kontaktas till veckan.

Men värst är ändå saknaden av dem man verkligen tycker om. Personer man träffar bara någon enstaka gång per år men ändå har en mycket nära vänskapsrelation till. Ur detta kommer min hatkärlek till SSU. Det finns ingen organisation som ger så djupa kontakter med människor ifrån andra delar av Sverige och världen på så korta sammankomster. Kontakter som betyder så mycket för den personliga utvecklingen. Men det finns inte heller någon organisation som skapar de här kontakterna för att sedan tvinga folk att bryta dem. Ibland önskar jag att jag bodde i Nederländerna eller nåt annat land där avstånden är lite mer överkomliga. Det är tungt när de personer man ser som sina bästa vänner bor 1000km bort.

Men, sådan är nu situationen. Men tack och lov finns Bommersvik där vi säkerligen träffas!

Nu ska jag äta middag för att sedan gå och lägga mig igen. Jag har ett tjugotal timmar av sömn att ta igen.

//Jonas