Rapport ifrån Storsjöyran

Under de senaste tre dagarna har sveriges största stadsfestival, storsjöyran, gåt av stapeln här i Östersund. Jag har under de dagarna jobbat för LO i deras tält på området och informerat ungdomar om vikten av facklig kamp och om att gå att rösta i höst. Det har varit svårt. Dels på grund av att majoriteten av ungdomarna som har åldern inne för att ha ett jobb och för att få gå och rösta i höst har varit något överförfriskade och inte riktigt kunnat ta till sig men också för att det under en festival med så många stora artister är svårt att locka folk till att stanna och prata. Men vi har efter förhållandena lyckats mycket bra.

Men igår kväll spelade bandet Dropkick Murphys på stortorget i Östersund. För er som inte vet vilka de är så kan man kort sammanfatta deras stil som Rock med inslag av irländsk folkmusik. Dropkick Murphys låtar handlar till stor del om arbetarnas kamp och de handlar om vikten av facklig organisation. Jag uppskattade att det var ungefär tre- till fyratusen som lyssnade på dem igår kväll. Jag hoppas verkligen att allihopa tog till sig och delar det budskap de vill sprida. Även alla de som hade mufs "jag vill också byta statsminister"-knappar på sig. Det var väldigt många sådana på torget igår. Det var väldigt många av de som bar dem som sjöng med i texten på till exempel "workers song".
Jag undrade då om de var oförmögna att ta in budskapet eller om de bara var vilse i sin ideologiska hemvist.

Men men.

Nu ska jag in på området och bedriva kamp igen.

/J

Betraktelser under betongkepsen

Hej allesammans.

Idag mår inte Jonas så bra. Jag var ute på det traditionsbundna krogstråket som är en bunt med öltält längs storsjöns strand som alltid kommer upp veckan innan storsjöyran. Jag hade en hejdundrande kväll med ett kanske lite väl friskt intag av dryck. Bacchus kan lura oss människor till mycket som man får ångra bittert dagen därpå.
Det är spännande att se hur människor förvandlas till någon form av primala neanderthalare efter att ha hällt ner ett par kalla. Jag för inte bort mig själv från den betraktelsen även om jag har ganska bra kontroll på mig själv även då jag är intoxinerad. Men betraktelsen ligger dock kvar, alkoholen förändrar människor mer än vad man egentligen vill tro.
Man vill gärna se alkoholen som ett hjälpmedel för att lossa tungans band och minska det svenska svårmodet, men frågan är om det inte till stor del är alkoholen som står till skuld för det svenska svårmodets grepp om svenskarna. Jag blir mer och mer styrkt i tanken på att det svenska alkoholmonopolet behövs och det är vi skyldiga att bevara till varje pris. Även om det priset är alkoholskattesänkningar. Kontroll över tillförseln av alkohol är nödvändig. Därför måste vi också fortsätta för att radikalt minska införelsekvoterna av alkohol till Sverige. Allt för många ungdomar riskerar att fastna i alkoholens grepp om det blir enklare att få tag på sprit. Jag kan ta att det blir lite högre grad av drickande bland vuxna om det är det som är alternativet till att monopolet ska falla och alkoholen kommer ut i livsmedelsbutiker och därmed också ut i yngre grupperingar.

Men man ska ju inte sticka under stol med att det finns fler skäl än bara den beroendedrivna faktorn att dricka alkohol. Jag hade en fantastiskt trevlig kväll igår och jag kan ärligt säga att jag aldrig skulle haft lika trevligt om jag inte hade druckit nån öl. That's it. Alkohol har många baksidor men det har också en bunt framsidor. Frihet under ansvar är min devis, folk som kan kontrollera sitt intag ska naturligtvis inte hindras att göra det. Men om man måste inskränka den friheten för att skydda de som inte kan kontrollera det så är det rätt att göra så.

Men nu ska jag krypa tillbaks under mitt täcke och kika på lite film eller nåt.
Vi hörs!

Teknikabstinens

Klockan är nu 17.36 och det här är sista blogginlägget tills på söndag. Ska ut till min far på landet och som den teknikaversionistiske man han är så avsaknar han internetuppkoppling. Jag får därmed klara mig utan att läsa nyheter från alla världens tidningar, skriva i min blogg, delta i forumdiskussioner och så vidare i hela fyra dagar. Det känns tungt och det känns redan nu som om abstinensen kommer att ta det bättre av mig.

Det är egentligen sorgligt att man kan bli så fast i ingångna vanor, för behovet är ju i allra högsta grad ett skapat sådant. Men jag har i alla fall min mobil med wap-uppkoppling så jag kan läsa min mail.

Jag önskar er en trevlig helg för det tänker jag ha.

/Jonas

Israelisk vedergällning

När jag idag mottog nyheten om att israel hade gått in i libanon med väpnad trupp så visste jag faktiskt inte vad mitt ställningstagande i frågan var. Efter så lång tid av stridigheter och ömsesidiga vedergällningar så har våldsspiralen fått mig avtrubbad och likgiltig. Jag vet att det låter hemskt men jag har idag svårt att sätta mig in i någon av sidornas situation och jag blir bara mer och mer neutral i frågan. Från att ha varit en stark palestinavän så har mitt förtroende för att palestinierna klarar av att upprätthålla ordning i mellanöstern minskat och därmed så har mitt förtroende för hela det palestinska statsbygget som det ser ut idag minskat.
Terrororganisationen Hamas seger i parlamentsvalet var sista tungan på en våg som allt för länge varit på väg att tippa över. Är det rationellt att tro att palestinierna verkligen vill ha fred när man till parlamentet väljer ett parti som inte ens accepterar staten Israel? Ett parti som vägrar ta ställning emot de terrorattacker som görs av dotterorganisationer i staten palestinas namn. Jag börjar mer och mer att förstå israelernas frustration och problematik.Därmed inte sagt att jag inte lider med det palestinska folket, för jag ser också de oförätter som begås av israelerna mot palestinska civila. Jag ser också hur man från Israels sida använder sig av sin militära överlägsenhet för att trycka ned den arabiska civilbefolkningen som finns inom landet. Det är fel. Men det är mer fel att inte ta avstånd från självmordsbomber.

Jag tycker att EU, USA och Ryssland gör helt rätt i att vägra att stödja den palestinska myndigheten stöd. Terrorister är terrorister även om de är demokratiskt valda. Man gör rätt i från bidragsgivarna i att ge bistånd genom andra kanaler än hamas. Jag vill inte att mina skattepengar ska subventionera självmordsbomber, raketgevär som används mot civila eller träningsläger för martyrer i Syrien.

Jag väntar med spänning på att se hur många ondsinta kommentarer jag får pågrund av mitt nyanserade inlägg i debatten.

/Jonas

Det politiska klimatet

Det är tydligt attd et blir hårdare och hårdare att vara politiskt engagerad och därmed röra sig i de sfärerna. Under almedalsveckan mötte jag flera exempel på hur förhållningssättet till varandra och hur man diskuterar de politiska frågorna har förändrats. Idag är det tydligen ok att göra utspel som det MUF gjorde i almedalen med en elektrisk rodeomaskin med tillhörande skylt: "Hur länge klarar du på crazy horse?". Ett sådant utspel hade för tio år sedan framstått som mycket osmakligt och den som gjorde det hade fått mycket kritik för det. Idag försvinner det någonstans i mediabruset. Värst av det jag sett hittills är den här bilden jag fick skickad till mig av en vän.

Jag önskar att det inte var så men nu är situationen som sådan och jag är rädd att det bara kommer att eskalera.
Så bit ihop, ta ett stadigt grepp om moralen för nu närmar vi oss valet.

/Jonas

Tack Per!

Idag när jag slog upp min morgontidning möttes jag av en ledare som jag reagerade på. Per Åhlström skrev i dagens LT en artikel som väldigt tydligt klargjorde allt det jag sagt och tänkt kring den miljöfundamentalism som finns i vårt parti. Han berörde kärnkraften och den blindhet för att se vad det egentligen är man gör när man onyanserat väljer att satsa på nya energislag. Är det så att det kostar mer energi att utvinna etanol än vad man får ut? Är det inte så att eftersom vi redan har kärnavfall som måste slutförvaras så är det inget problem att ta hand om mer?

Jag vill tacka Per för hans artikel och välkomna honom som hedersmedlem i USFK.

/Jonas

Forza Italia!

Det var nog VMs mest spännande match vi fick ta del av igår. Jag har någon form av hatblandad kärlek till matcher som avgörs med straffläggning. Även om det ofta innebär att det är fel lag som vinner och de speglar på inget sätt vilket lag som presterat bäst under matchen så gillar jag ändå den dramaturgiska perfektion som finns i turbaserad fotboll. Och den här gången var det ändå en välförtjänt vinst av Italien. Jag är glad att de pompösa fransmännen åkte på stryk, deras ego behöver sig alla törnar det kan få. Alla mina tankar om Zidane bekräftades igår.

Grattis Cannavaro, grattis Italien och framför allt Grattis Prodi! Nu har du fått det som kan vara avgörande för att folket ska ge dig en chans att reformera italien till det bättre.

/Jonas

Fotboll - ärans och hjältars spel

Jag sitter just nu och inväntar VM-finalen med andakt. Det är inte länge kvar nu tills världens bästa fotbollslag skall koras. Mina pengar ligger på italien de har imponerat mer på mig under turneringen och jag tror att de har mer att ge än vad gamlingarna i Frankrike har.

Jag måste också beröra lyckan över att tyskland vann bronset. Jag gillar tysk fotboll och har alltid gjort det. Den är rolig och teknisk och har något odefinierbart jag saknar i alla andra länder. Näst efter engelsk ligafotboll så står bundesligan mig närmast. Dessutom så måste jag, som en torr och tråkig politiker, göra analysen att det är betydligt bättre för europas konjunktur att köpstarka tyskland vinner brons än att portugal gör det.

Romano Prodi behöver medvinden ett VM-guld ger. Låt oss för Europas och Unionens skull hoppas att Italien och inte bakåtsträvarna frankrike med Chirac i spetsen vinner.

/Jonas

Dagen efter

Idag har jag sovit som en stock. Tåget anlände till Östersund 07.00 och jag kunde återigen andas in ren fjälluft utan föroreningar av tångstank eller avgaser. Det är fantastiskt egentligen att det kan skilja så mycket på miljön på en egentligen ganska kort sträcka. Jag bestyrks i min vurm för atomkraften varenda gång jag märker effekterna av användandet av fossila bränslen.

Direkt när jag kom hem gick jag och lade mig och sov ända tills mitt på dagen. Nu har jag börjat med det jobbiga arbetet att processa minnena ifrån lägret och sortera visitkort från diverse lobbyister. Ska göra en lista över vilka som ska kontaktas till veckan.

Men värst är ändå saknaden av dem man verkligen tycker om. Personer man träffar bara någon enstaka gång per år men ändå har en mycket nära vänskapsrelation till. Ur detta kommer min hatkärlek till SSU. Det finns ingen organisation som ger så djupa kontakter med människor ifrån andra delar av Sverige och världen på så korta sammankomster. Kontakter som betyder så mycket för den personliga utvecklingen. Men det finns inte heller någon organisation som skapar de här kontakterna för att sedan tvinga folk att bryta dem. Ibland önskar jag att jag bodde i Nederländerna eller nåt annat land där avstånden är lite mer överkomliga. Det är tungt när de personer man ser som sina bästa vänner bor 1000km bort.

Men, sådan är nu situationen. Men tack och lov finns Bommersvik där vi säkerligen träffas!

Nu ska jag äta middag för att sedan gå och lägga mig igen. Jag har ett tjugotal timmar av sömn att ta igen.

//Jonas

På hemväg!

Hej allesammans!

Jag sitter just nu på stockholms central och väntar på att mitt tåg hem till de vackra vidderna i norr ska gå. Jag har varit en vecka på SSUs valläger i Visby. Den veckan har inte varit att leka med. Resan började med att vi jämtlänningar i enad trupp steg på nattåget från östersund fredagen den 30:e klockan 21.00. Resan ner gick överlag bra men ett mörkt moln på upplevelsernas ljusa himmel drog ned känslan lite grann. Vi hade med oss två stora trälådor innehållandes de militärtält delegationen skulle bo i. De lådorna vägde sina saftiga 70 kg och det har varit ett riktigt slavgöra att släpa på dem. När vi då skulle borda vårt tåg till stockhom visade det sig att det inte fanns ett bagageutrymme i vår vagn som jag blivit informerad om, utan det enda som fanns låg i bistrovagnen som gick vidare till göteborg direkt efter ett kort stopp på stockholms central. Det innebar att jag och Spångberg fick offra oss och kliva upp klockan 03.30 för att lämpa av lådorna på perrongen för att senare kunna återgå till den sista sömn i sängar vi skulle ha på en vecka.

Resten av resan gick bra och vallägret stod färdigt för inhysning av 1000 tappra SSUare när vi kom dit. Efter resning av tält och färdigställande av Jämtlands område, väntade kära återseenden med kamrater från hela landet och invigning med tal av vår förbundsordförande och Statsministern. På söndagen var det då dags för den stora dagen. Socialdemokraternas dag i almedalen. Tusen kampglada sossar iförda röda tröjor och bärande fanor och plakat tågade i ett demonstrationståg från Gustavsvik till Almedalen. Aldrig har visby varit så rött förut som när vi vällde in innanför muren. Perssons tal var bra men solkades av Alliansungdomar som bröt överenskommelsen mellan partierna och aktivt försökte förstöra vår dag i dalen. Man blockerade tv-kameror under hänförare Forsells leende inseende. Detta är inte ovanligt för alliansen. för fler exempel, se http://www.dubbelmoral.se .

Resten av lägrets dagar fortsatte i samma stil. Jag lärde känna nya SSU-vänner och hade glada återseenden av gamla. Jag gladdes av att se hur SSUare vann opinionsbildartoppen och det gjordes med sång, aktioner och eftertanke av alla de som deltog i de utåtriktade aktiviteterna.
SSU-läger är alltid en fantastisk upplevelse och så var även detta. Efter att ha träffat så många SSUare från runt om i landet är jag förvissad om att vi kommer att vinna valet.
Nu ska jag bara vänta på att mitt tåg hem avgår. Tack för alla intryck och jag hoppas att vi alla kan mötas i oktober och ta åt oss äran för vad vi gjort.

Ps. Det finns ju vissa man kommer sakna mer än andra, ni vet vilka ni är och jag önskar Er en fantastisk valrörelse och valseger.

För sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!

En speciell hälsning skickas till min nattpromenadspartner, lägret hade inte varit hälften så bra utan dig.

/Jonas